Offerkoftan

För det mesta hör jag om att folk inte är sugna på mat över huvud taget när de är sjuka, det är tvärt om för mig. Jag är sugen på ALLT och lite till. När jag är frisk har jag inget problem med att hålla mig till kostschemat för fem öre, men nu när jag är sjuk så är det som om mitt sunda förnuft har försvunnit. 
Det är inte gott att äta 20 kakor och det är inte gott att äta knäckebröd efter knäckebröd, men ändå gör jag det! Jag "måste" ha någonting i munnen för då känner jag typ inte att jag är sjuk och när jag väl börjat tänker jag den klassiska tanken "har ju ändå redan förstört den här dagen kostmässigt" och det är ju helt fel det också!

Jag kan det här egentligen. Jag vet vad jag ska och inte göra men när jag blir sjuk så sätter jag själv på mig den här jäkla offerkoftan. I hate it. Jag har bara mig själv att skylla.
Hemma har jag aldrig sånt hemma som inte ingår i mitt kostschema. Nu är jag inte hemma, nu är jag hos föräldrarna 60 mil hemifrån, hemifrån mitt skafferi. Men det värsta är ändå att jag börjat dom två första dagarna av dessa 100 dagar med att vara sjuk. Oj vilket positivt inlägg ;) Men här kommer något liiite mer roligare kanske:

Jag ska också lägga upp före-bilder, men har inte tillgång till kamera förrän på måndag kväll.

En lite mer frisk och pigg Cecilia :)