Vikten av att skriva

Jag tror det är viktigt att skriva. Skriva vad som hände igår, förra veckan, idag, vad som ska hända, vad man önskar ska hända och vad man vill ska hända. Drömmar, mål och visioner, mardrömmar och besvikelser. Glada saker och ledsna saker. Livet.

Jag har alltid skrivit dagbok. Sen jag fick min första, lilla med hänglås. Sen började jag blogga vid 21-års åldern och tappade dagboksskrivandet. Det var dumt. Inte dumt att börja blogga för OJ vad många människor jag träffat i bloggosfären, men att sluta skriva dagbok, sluta skriva om de där viktigaste tankarna och känslorna, de där som var Cecilia.
Sen jag var 21 år har det hänt grymt mycket och tänk om jag då hade skrivit när mina innersta tankar och funderingar. Det hade varit som terapi. Därför. Därför ångrar jag att den offentliga bekräftelsesökande (som jag tror allt bloggande egentligen handlar om) Cecilia fick ta över istället för att ta hand om hon på insidan. Precis som Alex Schulman sa; "Gillar jag musikaler eller gillar jag dem för att bloggandet gillar dem?"

Nu kanske det låter som om jag helt tappat fästet och ligger och gråter i ett hörn och det är ju förstås inte sant. Det är bara tankar och funderingar. Cecilia på insidans tankar och funderingar. De viktigaste tankarna och funderingarna. Tankar och funderingar som måste få mer plats. Plats i en blogg eller dagbok.

To be continued.