Att bara vara

Efter att jag, för ett par år sedan, var sjukskriven har jag blivit betydligt bättre på att ta till vara på dagen, njuta, älska, skratta och att våga. Just det där med att våga har varit viktigt för mig.
Vad är det värsta som kan hända om man vågar lixom?
Ibland tänker jag tillbaka på åren sen man tog studenten och tänker "men guuud, jag har ju inte gjort nånting under 8 år!!!" men när man sen tänker efter så är det faktiskt en hel del, typ som bott utomlands, träffat min kärlek, varit på ett tiotal olika resor, pluggat i två omgångar, jobbat på maaassssaaa olika jobb, flyttat 4 ggr varav senast ner till Malmö, träffat massa nya människor med mera, med mera...
Det mesta är nog faktiskt just genom att jag vågat. Om jag inte hade vågat flytta utomlands hade jag aldrig träffat min Kärlek. Om jag aldrig hade vågat flytta 60 mil bort från familj och vänner och satsa på kärleken hade jag aldrig varit där jag är idag. Det är rätt sjukt att ett litet steg kan påverka så mycket i framtiden.

Min lillebror berättade en gång om människor som tror att det du gör och de valen du gör just nu, kommer påverka framtiden. Inte bara din egen framtid utan hela världens framtid. Sätt dig själv in i det; Om du till exempel vågar säga vad du tycker och tänker kan det påverka i flera led framåt. Eller för att människan du mötte på övergångsstället och log till fick en så bra start på dagen att hen anställde en ny kollega, köpte blommor till sin älskade eller fick energi till att ringa det där samtalet som i sin tur påverkar... Ja, du förstår säkert :)

En utav många urhäftiga saker jag gääärna gör om igen:

"Det är först då fågeln kastar sig ut i fria rymden som han känner att han har vingar"

 

Från en person som haft det riktigt tufft stundtals kan jag bara säga: 

Dra lite på gränserna, släpp taget, lyssna på musik, älska ärligt, sjung, skratta okontrollerat, njut, våga vara. Livet är fantastiskt om vi bara dansar med lite.