Har sparat detta inlägg länge men jag kommer inte på nåt som kan beskriva denna person. Det gör så fruktansvärt ont och det finns lixom inte ord som räcker till...
För lite drygt 2 veckor sedan gick min farfar bort. Väldigt hastigt och jag kan fortfarande inte förstå att jag aldrig mer kommer att träffa honom. Aldrig mer få krama eller höra honom dra sina skämt. Han lättade alltid upp stämningen och hade glimten i ögat.
Han har alltid tyckt om tjejer och kvinnor, och dom har alltid älskat honom.
Han sa alltid att jag var hans favorittjej. Jag är det enda barnbarnet som blev en tjej. Han själv fick 2 söner och sen fick han 3 barnbarn, varav två är mina bröder så jag är den enda tjejen som lixom kommer från honom.
Han var alltid väldigt mån om mig och mina bröder och lös upp varje gång vi hälsade på.
Han åstadkom så mycket i sitt liv att man inte tror det är sant och han har lämnat så mycket efter sig som andas honom. Som är farfar.
Jag kan inte vara ett stoltare barnbarn och hade aldrig velat ha någon annan än Hardy Bengtsson som min farfar.
Vi ses i himmelen <3

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar